Dagen började med en träningsträff på Volvoparkeringen (bruksförarkursen). Idag blidde vi tre av fyra då en stackare fått magsjuka. Error fick börja och de andra hundarna fick vara med ute som störning och något har hänt! Han är mycket mera fokuserad nu och inte alls lika "borta" mellan momenten - det känns som att han börjar landa nu! Så roligt.

Nåja vi började i alla fall med Error som skulle göra två moment. Jag valde platsliggning och apporteringen. Började med apporteringen vilket gick skapligt han är INTE förtjust i min apportbock alls men något steg framåt tog vi allt.

Sen körde vi stereotyp platsliggning för även om de två träningskompisarna inte är riktigt redo för riktig platsliggning så fick de ställa upp på varsin sida om Error och bara vara där så att det liknar en riktig platsliggning. Gick inte långt bort kanske 2 meter MEN han låg bra, fick några belöningar innan vi gick tillbaka. Där har jag lite att träna att han ska ligga kvar även när jag står bredvid så även där fick vi köra några upprepningar. MEN han låg bra och uppemot 2 minuter med belöningsstopp.

Dock började momentet med att jag fick ta tag i honom då ha gjorde en tjurrusning just när jag tog av kopplet men sen blåste han ur och skötte sig.

Vända två körde jag först apportering med Nikes apportbock som är mindre och lättare att gripa. DEN var kul sa Error och gjorde flera bra gripanden så jag ska köpa två apportbockar till helt enkelt så vi kan börja med en mindre och gå vidare uppåt med apportbockar.

Budföringen var inte lika bra idag - han gjorde en helt om och drog efter en skumgummibit (DEN gick bra att hämta BLÄ!), och var inte på på samma sätt. Ska fundera vidare kring detta, vi bytte mottagare mitt i vilket var korkat VARFÖR liksom momentet går inte ut på att springa till flera olika vilket också gjorde att Error blev osäker... Dock gjorde han fina insättanden nu.

Nästa träningstillfälle med gruppen är på torsdag. Till dess har jag gett mig själv läxa - Error ska öva med apportbocken och platsliggning minst tre gånger per dag så vi kommer vidare någon gång.

För er som läser både min och Lindas blogg blir detta en upprepning :-) Jag hade ingen kamera med mig så bilderna är från Lindas blogg så hon är naturligtvis fotograf för samtliga.

FINVÄDRET har äntligen nått Umeå - det var strålande sol och helt underbart. Vi hade tänkt göra ett försök att gå i Bussjö men plogkanten är för hög samt att ingen kört in så där vågade vi inte köra in och fastna. Så vi körde en liten bit till och parkerade på Bussjö Motorbanan och gick där. Motorklubben var stängd och det var tomt på parkeringen så vi vågade gå på Endurobanan som vid något tillfälle blivit upp-plogad dvs den var snöfri!

Hundarna: Error, Ixa och Harry tyckte det var ett strålande val av promenadväg, lera, sand och massor av vatten. Kan det bli bättre?

Damen: Julia tyckte att vi genast skulle förflytta oss från träsket och gå inne i stan på sopade gator eller något. Hon såg mäkta lidande ut och försökte övertyga Linda om att hon borde bli LYFT över alla vattenpölarna.

Vi: Linda och jag tyckte nog att det var i blötaste laget MEN vad gör man inte för att få gå utan att pulsa i snö? Sällskapet var naturligtvis av första klass och många samtalsämnen hann vi avverka under den 75 minuter långa promenaden. Som vanligt är det alltid mycket roligare att gå med någon än att gå själv att vi sen alltid har så trevligt gör det ju inte sämre.

(Det var förövrigt här som jag och Madde var pulsade i snö för bara någon månad sen - jag kan meddela Madde att det var inte mera lättgått nu men hundarna var renare när de kom hem)

Mitt hus: önskar att dammsugare gick ständigt nu. Det såg ut som ett sandtag i hallen efter promenaden. Man såg sandhögarna... jäklar vad jag vill att snön ska försvinna nu och att det ska torka upp.

Våren är här! Notera Harrys glädjehopp längst ut till höger!

 Varför gå runt vattenpölarna när man kan springa geeeeeenom!

 Resultat = tre mycket skitiga hundar. Förmodligen skulle man se exakt hur eländiga de var om de var goldens. Har inte glömt Sally i Tjälen om vi säger som så.

Liten terrier blev inte heller ren - kanske därav önskan att bli buren? Tror inte ens Julia fick åka baksäte hem.

Även vi människor såg rätt eländiga ut efteråt. De här skorna står fortfarande på min trapp. Undrar om de torkar där?