Äntligen helg och en lugn kväll hemma - var vad jag tänkte när jag for hem från jobbet. Av det blev INTET.

For och tränade medan Andreas och Isak for och handlade, jättebra träningspass på USM och jag var sådär härligt genomkörd när jag kommer hem.

Då har fredagkvällen på IcaMaxi börjat med att Isak som håller på att få fler tänder (kindtänder) stack in fingrarna i munnen inne på affären så han storkräks.   

MYSIGT - allt är nerkräkt, overall, Isak och innekläderna. Pappa Andreas är inte på ngt superhumör direkt efter att ha stått i butiken och försökt sanera Isak och golvet.  Isak är inte heller på ngt jättebra humör och får inte vällingen i sin säng om det nu skulle vara magsjuka så jag matar honom i köket på golvet (mer lättstädat)

Notera den underbara rödfärgen i ansiktet man får av att gymma...

Isak är verkligen ingen liten bebis längre det är knappt han rymms i famnen.

Isak hamnar i alla fall i sängen utan fler missöden. Jag duschar matar hundar och rastar hundar och tänker att NU ska jag inte göra ngt mer utan bara krypa ihop i soffan och vila.

Det går INTE mer än 2 minuter efter att hundarna ätit upp som Andreas hör hur Error öppnar dörren jag upp från soffan ut på gården, INTE en hund i sikte. Jag väntar ngn minut ropar och väntar en liten stund till inser att jag måste ut i mörkret och leta då de inte tänker komma. Ut och trampa runt i mörkret och gå längs byvägen. Hittar hundj-vlarna efter ca 15 minuter nermot stugområdet. Glatt viftande på svansen. Bägge stinker skit (de har väl hittat en hel hög med kattskit någonstans?). In Error åker i buren då han öppnat dörren och jag tillbaka i soffan NU ska jag väl få ta det lugnt?

Det går 30 minuter så hör vi blurp i buren.

Error har kräkts dynga över hela bädden, och buren. Det stinker apa och det är bara upp och sanera IGEN.

Så nu var Error helt gratis och jag kunde tom tänka mig att köra ut honom till de som fanns inom 10 mil från Umeå.