För några veckor sen var det högvatten i Umeälven inte lika mycket som 1995 när broarna höll på att ryka med men nästan. Så en söndagkväll för några veckor sen passade vi på att fara iväg med bilen för att kika lite på vattnets framfart. Vi tänkte oss att vi först far till StorNorrfors dammarna och tittar men där fick man inte vara. De håller på att bygga om för att göra en ny laxtrappa så vi fick tänka om.

Ja man kan ju se en del från Hällristningarna i Norrfors på andra sidan så vi tog bilen och körde över i Sörfors och kom åt att titta från andra hållet.

Man kan hålla pappa i handen ibland i alla fall men roligast är det faktiskt att springa fort själv!

Försök fånga mig på kort om ni kan?

Vi började med att titta på dammarna över stängslet som de satt upp - alla luckorna var öppna och det forsade ut vatten och dånade det är mycket kraft i vanligt enkelt vatten, man tänker som inte på det när det bara flyter på i stilla mak.

Sen tänkte vi gå ut på spångarna för att få en bättre bild - men se den gubben gick inte. Vattnet hade helt klart varit betydligt högre för någon dag sen för en bit av spången precis i början hade spolats bort...

... och hamnat en bra bit bort.

ja men då går vi en bit längre bort längs vägen tänkte vi! Eller inte för här hade vattnet INTE dragit sig undan än så efter en liten bit var det en å mitt i vägen!

Även här kunde man se spåren av vad en massa vatten kan ställa till med. Träd som flyttat sig och rotvältor mm.

Pojkar som tittar på den nya ån!

Vi avslutade med att köpa en glass på Statoil och sen fara hemåt. En mysig kvällstur helt klart.        

Har idag på ett forum jag brukar besöka lärt mig att man är en dålig mamma om man inte tycker att bebistiden är det bästa som finns... Eller att åsikten åtminstonne finns och nej det var inte familjeliv och mig det diskuterades MEN det skulle kunna vara!

Jag kan lätt erkänna att jag inte är någon större bebisfantast och att jag ville ha barn hade väldigt lite med någon önskan om bebisar att göra utan det är just BARN jag ville ha. Jag älskar att Isak blivit lite större och att fara ut och upptäcka världen med honom bara att gå på 4H-gården eller besöka en lekplats blir som ett äventyr för honom. Bara som en sån liten sak att vi kan kommunicera med varandra och han förstår vad man säger gör livet enklare för oss båda. Sötast idag ex jag och mannen diskuterar vad klockan är då jag tror den stannat av ngn anledning Andreas kontrar med att ge mig mobilen så kan jag kolla vad den är! Genast hoppar liten Isak ner ur fåtöljen där han sitter med pappa går till bordet där mobilen ligger och ger till sin pappa. Så söt och uppmärksam liten kille!

Visst är bebisar gulliga men hur spännande är bebisar eg de första månaderna? Äta, sova, bajsa, äta skrika, skrika och sova igen? Jag vet att jag är ruggigt provocerande nu för de flesta men jag har i alla fall tur: de är bebisar kanske upp till typ 12 månader sen har jag "mitt" barn i 17 år till! (nåja de sista åren lär jag nog önska tillbaka lill-Isak tonåringar har helt klart sin egen speciella charm!).

Det är ingen slump att jag är grundskollärare och inte förskolelärare TRO MIG - jag älskar mitt jobb med 7-8 åringarna men skulle nog inte vara någon toppenpedagog direkt på en förskola efter 45:e dagen med rutiner och blöjbyten mm.