Jag har under våren gått en fortsättningskurs i agility med Error! Error kan nog blir riktigt duktig OM matte bara kommer ihåg att det inte är Oliver el Harry hon kör... Det händer rätt ofta att jag tror han kan saker som han rimligtvis inte kan kunna ännu samt att han behöver förstås MERA träning på alla sätt och vis. Men han tycker det är kul och vi ska förska hålla igång och träna i sommar så att vi kan komma ut och tävla (det är ju så himla kul med agilitytävlingar jag har verkligen saknat det).

Saker vi behöver träna mera på: kontaktfälten de är inte säkra ännu, slalom (har kört koppelmetoden nu gäller det att få bort kopplet!), samt uppenbarligen däckeet. Det om hindren sen i handligen behöver vi typ träna på allt, staket, framför- bakombyten ja "you name it!".

Något som inte kommer att fungera det är att ha med sig Isak på ön och träna samtidigt dock - tog med mig Isak på kvällen då det var en inofficiell tävling. Några av mina kurskamrater skulle starta och så är det kul att komma ut lite. Isak var INTE med på noterna alls.

Han började med att konstatera att det sprang hundar på banan och det var väl rätt... ointressant MEN det fanns ju andra spännande saker där.

Tävling pågår!

Så vem vill vara UTANFÖR banan när man kan vara inne? Han försöker på alla sätt och vis komma in på banan, när han kommer på det. Man går runt! Precis när han hunnit runt knuten mot skogen där staketet upphör så kommer Dum-mamma och fångar han och säger att man inte får vara på planen alls. Isak inte nöjd och gråter högt och ljudligt. Ingen förstår en liten Isak!

Kolla in hindren på utsidan är inte alls lika kul! Vi går en sväng och hittar gungan och sandlådan som dock är rätt roliga så mamma får se tävlingarna på avstånd och Isak roar sig med att snabbt komma på att man kan ju KLÄTTRA i gungställningen och det högt på sidan. Ny arg Isak när Dum-mamma lyfter ner och tycker att det var lite väl högt uppe. Ungefär här tar all Isaks energi slut så vi far hem och nattar det stackars missförstådda barnet.