Tre dagar i London utan barn och hundar med flyg hela vägen från Umeå. Kan det bli bättre?

Vi åkte iväg på torsdagförmiddag, fick skjuts av snälla uppfödartanten som även förbarmade sig över Error som skulle få bo med flickorna. Lundmark hade redan hämtat! (snacka om service) Harry och Isak skulle förstås bo hos mormor men var för tillfället på förskolan.

Resan ner till stockholm går ju som snabbt man hinner ju inte mer än upp i luften så ska man ner igen.

På Arlanda for jag och växlade pengar Andreas han for iväg för att ta någon multicache som började i Umeå. Långsökt tror jag den hette... Sen var tanken att vi skulle äta lunch INNAN vi for mot England då SAS bara säljer mackor på planet och de är inte billiga el särskilt goda för den delen.

Men beslutsångest samt att jag var stressad över att det skulle vara köer i säkerhetskontrollen gjorde att vi bestämde att vi äter i utrikeshallen... det skulle vi INTE gjort för där fanns bara fik med dyra smörgåsar ingen varm mat alls. Vi var rätt långt ut och tiden började bli knapp så Andreas åt en svindyr smörgås jag som käkat gröt till frukost avstod och tog en svindyr smörgås på planet istället (därav att jag vet att den INTE var särskilt god).

Flyget till england gick också bra avgång i tid och landning nästan i tid, vi fick cirkulera ett tag innan planet fick tillstånd att landa. Jisses vad stort Heatrow är men välskyltat så trots lång promenad gick det smidigt att hitta till tunnelbanan och där köpte vi 3-dagars kort och åkte in till London nu var väl klockan ca 16.00 lokal tid och vi var väldigt hungriga och trötta. Vår första tanke var att först åka ut till hotellet The Brittian Internationell hotell i Canary Wharf/Docklands. MEN för att spara lite tid så for vi först in och köpte biljetter till musikal och det gör man ju billigast på Leicester square i sista minuten-biljett kioskerna. Käkade också middag på första bästa stället vi hittade = burger king = inte gott än en gång. MEN mätta fortsatte vi mot hotellet i värsta rusningstrafiken i tunnelbanan. Pest och pina kan jag säga och grymt trångt. Vi valde i alla fall att se "We will rock you" och att satsa lite mera pengar på själva biljetten för ca 10 pund mer per biljett fick vi sitta på A-platser och det är det värt i min mening så ofta går man inte på musikal i London.   

Hemsk resa med tunnelbanebyte (dock väldigt lätt att hitta då det är otroligt välskyltat i tunnelbanan) fullsmockat tåg och ingen luft det var varmt i tunnelbanan.

Nu gällde det att hitta hotellet och efter lite guidning av en polis hittade vi till sist rätt GENOM en shoppingalleria och över en bro ca 5 minuter från tunnelbanan hittade vi hotellet som var jättefint! Vi fick uppgradering på rummet då vi stannade i 3 nätter till superiorrum och bubbelbadkar på rummet, samt te och kaffekokare och utsikt över kanalen.

Utsikt från rummet tyvärr dimmigt men den dög den utsikten! Bakom tåget ser man gångbron vi fick passera för att ta oss till tunnelbana.

Shopping-gallerian som vi trodde var typ en gata som vi senare gick vilse i den var över 4 våningar över och under jord och varje gata bestod av X antal smågator... Denna gick man snabbt igenom för att ta sig till gallerian.  

"Vår" tunnelbanestation mitt i affärsdistriktet - 80% som klev på och av hade snygga kostymer.

En snabb resa till Tottenham Court Road och domino-theatre för att se musikalen "We will rock you". Den var bara så fantastiskt bra - till och med Andreas som var grymt negativt inställd och mest gick för att jag så gärna ville rankar det som höjdpunkten i vår Londonresa.

Grymt bra scenanvändande, underbara sångröster, bra skådespeleri och story. Roligt på alla sätt och vis. Enda smolken var att det var väldigt högt ljud dvs bebis tyckte inte att det var särskilt kul alls och på slutet protesterade bebis mängder genom att sparka och slå vilt omkring sig...

I väntan på att musikalen ska börja!

Efter musikalen tog vi oss tillbaka till hotellet - mycket folk längs Picadillyline mera "normalt" kring Jubilee-line så det gick ganska fort. Området vi bodde i kändes väldigt tryggt trots att det var ganska sent rörde det sig mycket folk samt att det var mycket securitypersonal. (Senare när Andreas varit ut och cachat berättade han att det var koll på att komma in på området med bom och vakter men det visste vi inte då det ser man inte om man kommer med tunnelbanan).

På hotellet gick vi till resturangen och åt pizza mitt i natten och sen kröp vi ner i sängen och sov väldigt gott!