Så blev det tvärtungt att vara gravid... Ni som inte gillar GNÄLL bör nog sluta läsa nu! Har nu gått in i vecka 32! Bara åtta veckor kvar tills den lill* tittar ut (hoppas vi).

MEN då jag för två veckor sen drog på mig en trist förkylning så mår man ju skrutt just nu... En rethosta, lite småont i halsen men framförallt så jädrans trött.

Som en bonus blev det genast mycket tyngre att vara gravid - satt på föreläsningar och gjorde skrivjobb måndag, tisdag och onsdag och jag trodde faktiskt min rygg skulle säga upp sig på onsdagkväll. Skit vad ont det gjorde mest för att jag är van vid att kunna röra mig under dagarna tror jag för nu efter en torsdag och fredag med mera rörelse är ryggen mer som vanligt dvs smärtfri!

Sammandragningar - sluppit helt tills igår. Japp nu går man som en jädra myra igen på promenaderna (hoppas det släpper snabbt) för att magen inte ska bli som en sten. Ska väl inte klaga har ju inte en enda känning av varken fogar eller annat så lite sammandragningar som inte känns OM jag drar ner på tempot är väl inte så farligt men ni som känner mig vet att allt jag gör/tänker eller säger går lite väl fort emellanåt dvs jag liiiider av mitt eget tempo.

Som en notis kan jag säga att när vi gick från kyrkan med barnen i förra veckan - blev mina kollegor så oroliga att jag FRIVILLIGT gick med långsamma gruppen och kom efter de andra att de skickade ut en kollega med cykel för att möta upp. Ha ha! Inget fel på mig mer än att jag inte går så fort som sagt, fast det var bra att hon kom för en elev hade fått ett astmaanfall och hade det rätt tufft att gå.

Nästa torsdag får vi kika på liten igen! Då ska vi kolla att moderkakan verkligen har flyttat sig ur vägen för ingången! Längtar! Kanske får vi veta vad det är för något i magen också? Om det är en lillebror som jag tror eller en lillasyster?

Liten är i alla fall en snäll liten prick som rör på sig på morgonen och kvällen och låter sin trötta mamma sova på natten. Rör på sig också med jämna mellanrum så man vet att den lever - det är trevligt!

Barnen i skolan är mycket intresserade och ibland har jag en hel skock som funderar på om det är huvud eller fötter som de känner (om de nu känner något alls egentligen men vem vill ta dem ur villfarelsen att de faktiskt har kännt bebis?). Sötnosar!

Jag tycker äppelpaj är supergott MEN jag är inte lika förtjust i att göra själva smulpajsdegen om jag ska vara ärlig. Kladdigt och svårt att få riktigt bra.

Nu idag tänkte jag göra äppelpaj med havergryn (ska vara glutenfri och jag tyckte inte den blev så bra sist så jag tänkte att om man drygar med havregryn kanske den blir mindre kladdig?). Något sådant recept har jag inte så efter lite googlande hittade jag detta hos Matlyckan:

125 g smält smör

Har ännu inte provsmakat den då den ska vara till mitt fika i eftermiddag men den ser väldigt god ut och framförallt! Smulpajsdegen går att röra ihop UTAN att ta i dvs det räcker med sked och var superenkelt att fördela på äppelskivorna.   

  

Error tycker att på vissa sätt är lillhusse klart bättre än de vuxna i hushållet. Vem av de vuxna skulle tillåta detta tiggeri? Samt dela broderligt med en sked till Isak och en sked till Error? (Ja är ni känsliga bör ni nog inte komma hem till mig just detta är nog tyvärr inte det värsta av vad de där två kan tänkas dela... Det händer att vi får ta och plocka hundmat UR Isaks mun som han går och stjäl när Error och Harry står och äter Blä!).

Söt-Error tar faktiskt inte av lill-husse utan väntar snällt på att bli matad.