Tystnaden har varit ganska total här i bloggen av en enda orsak jag har haft stenar fastkilade i gallblåsan och gallgångarna...

Under första natten nere i Gävle insjuknade jag i vad jag först trodde var magkatarr. Jag hade ju då "självdiagnosterat" mig med att anfallen av magont borde vara magkatarr då allt även stämde på det ont i övre delen av magen gärna efter man druckit alkohol/fett mat. Går över efter ett tag.

Runt 03.00 vaknade jag således av djävulska magsmärtor i safaritältet i Gävle, becksvart ute ca 400-500 meter till toaletten. Försökte hitta omeprazolet i handväskan+alvedon hjälpte föga och ingenting. Låg i magsmärtor till runt 07.00 på morgonen då jag började gå därute och samtidigt ringa sjukvårdsupplysningen för att få en tid hos vårdcentralen då det inte ger sig. De andra anfallen jag haft under juli hade ju alla gett sig efter ett par timmar. Fick tid på den närmsta vårdcentralen inne i Gävle kl 11.00

Tiden fram till dess låg jag i sängen i fosterställning då det var uthärdligt och lättade något. Pojkarna och Andreas var och lekte i lekparken på campingen tillsammans med Wilfred, Elin och Fredrik.

Halv elva körde vi in till Gävle (ca 1 mil) och det var outhärdligt att åka bil och 10 km har aldrig kännts så långa. Väl på plats på vc var vi lite väl tidiga ca 20 minuter så pojkarna + Andreas gick till en lekställning där ute och jag kraschade på en soffa i väntrummet i framstupa sidoläge... Man vet att man är dålig när gamla tant "Agda" frågar sjuksköterskan hon har möte hos hur jag egentligen mådde då jag såg för eländig ut. Tjugo över elva fick jag äntligen komma in till läkaren som efter ett antal frågor och klämningar på magen inte kunde göra så mkt utan skickade mig på akuten för gastroskopi (för att kolla magkatarren) samt att ta prover...

Ny bilfärd något mindre plågsam då det har lättat lite i smärtorna rullar vi vid tolv-tiden in på akuten i Gävle. Där går det ganska fort jag får komma in i ett snabbrum och där får jag patientarmband, blir av med en del blod samt blodtrycket taget. Sen slussar dem fort in mig på ett mottagningsrum så jag får ligga ner.

Isak som inte vet att han gått miste om en heldag i Furuviksparken leker glatt i väntrummet på akuten och tycker att det är ett ganska kul ställe!

Andreas lämnar Isak med mig då Elias är jättetrött och går ut och går med honom i barnvagnen och Isak sitter snällt bakom sängen och leker med min iphone medan jag halvsover på britsen. Smärtorna är nu något mera moderata om än att det molar.

Isak som förevigar väntan på Gävle akutmottagning när han spelar spel och tittar på film på iphonen.

Läkaren nr 2 kommer in klämmer och känner på magen som nu mest gör ont till höger under nedersta revbenet. Hon klurar en del ställer frågor och är inte alls säker på att det är magkatarr jag har utan är mera inne på gallstenar. Eftersom proverna inte är riktigt klara ska hon kolla levervärdena på dem då det oftast är lite knasiga om det är gallstenar.

Jag ligger och vilar tills läkaren återkommer med beskedet att det nog mkt troligt är gallstenar MEN då det inte är uteslutet att det är magkatarr också vill de inte ge mig voltaren (triggar magkatarr) utan jag får bara den ena av de två mediciner man brukar ge vid gallstensanfall dvs spasmofen. Den hjälper bra och efter ca 30 minuter så är jag om inte återställd så i rätt okej skick och efter en timme blir jag utskriven med recept på spasmofen och order om att undvika fet mat, äpplen, rökt mat tja typ allt som är gott.

En ganska ynklig Erica som vilar sig på mottagningsrummet...

Eftersom jag inte ätit på hela dagen och är rejält hungrig far vi förbi ikea innan vi far tillbaka till campingen och äter köttbullar och potatis.

På väg hem från Ikea börjar jag bli rejält illamående när vi åker bil och väl hemma på campingen är det bara sängen som gäller rakt av resten av kvällen.

Onsdagfm mår jag rätt bra (tar spasmofen) och äter frukost sen har vi en trevlig förmiddag i Furuvik äter lunch sen börjar jag återigen känna mig illamående så när Elias sover lunch i vagnen ligger jag bredvid i skuggan och vilar mig då det är 29 grader varmt i skuggan tror jag att värmen är en bidragande orsak till mitt illamående...

Sover gott i vagnen!

De andra åker karusell och roar sig kungligt under tiden. När Elias vaknar fixar jag inte värmen överhuvudtaget så jag tar med mig Elias lånar Fredrik och Elins stuga och vilar mig där medan Elias klättrar runt i stugan.

Vid fyra-fem dyker de andra upp igen och vi börjar ta oss därifrån för att påbörja resan hemåt. Jag är fortfarande illamående så vi stannar på apoteket och köper postafen, Andras springer genom Ikea för att handla några småsaker som vi behöver, en rejsersnabbtur genom Toy'sR'Us för att köpa kalasprylar.

Nu är klockan nästan halv sju och de andra som INTE mår illa behöver äta middag vilket de äter medan jag vilar i bilen på McDonalds.

Efter en magtömning och intaget postafen mår jag något bättre (dock har jag googlat tågtider för att se om det går något tåg hem där man får ligga vilket det inte gjorde) påbörjar vi resan hemåt. Resan from hell --- pojkarna var supersnälla och Elias somnade ganska snabbt efter att vi passerat Tönnebro, Isak höll förvisso ut ända till Höga Kusten-bron men var nöjd i baksätet och hade hemskt roligt med sina gosedjur som höll på att käka upp varandra.

Halv ett var vi ÄNTLIGEN hemma igen!

Ringde till min vårdcentral på torsdag för att få komma in och få en riktig diagnos med ultraljud på gallstenarna fick tid dagen efter (var nog inte helt tydlig med hur ont jag hade...). Torsdagen tillbringades med ett gravt illamående (reaktion på spasmofenet) liggandes i soffan.

Fredageftermiddag kommer jag in på vårdcentralen läkaren tittar på mig och skriver sedan omgående en remiss till akuten där jag ska få bättre hjälp då de inte kan kolla med ultraljud, de kan inte ta några prover och få svar innan helgen osv. Ny färd ner på akuten, nytt undersökningsrum, nu har jag dessutom rejält ont.

Får en voltarensprutor som inte hjälper ett dugg, håller på att börja gråta när de pratar om att skicka hem mig i avvaktan på ultraljud. De lyssnar och skriver sen in mig på kirurgavdelning två dit jag får komma efter någon timme. På avdelningen kommer de med en ny voltarenspruta som inte heller den hjälper. Sen kommer dagens höjdpunkt Cetogan! My god smärtan lättar nästan omgående!

Blir kvar över natten i väntan på att få komma på ultraljud. Dygnen som följer går mest i en dimma och i ett ekorrhjul - ont som f-n - cetogan - illamående  - något mot illamåendet lucka mot ett bättre liv där jag inte vill kräkas eller dö av smärtan och så börjar det om med ny cetogandos. Drop då jag inte får äta innan ultraljudet. Vill förövrigt inte heller äta då jag mår såpass illa.

När det gått nästan ett dygn undrar jag HUR länge jag ska vänta och om någon kan titta hur länge det kan vara kvar? Då har inskrivande läkare GLÖMT att signera ultraljudsbegäran dvs den blir inte av. När den väl är signerad tar det ngn timme innan jag rullades in på ultraljudet.

Där konstaterades att det fanns stenar i gallblåsan dessutom misstänkte de att någon/några satt fast i gallgången då de var vidgade.

Sedan hände inget mera under lördagen, på söndagen kom överläkaren in och berättade att de skulle operera mig då jag hade sämre levervärden, började gulna i hud och ögon samt att det satt fast därav att smärtan inte gav sig som vid de andra anfallen. Dock kunde de inte utföra operationen under söndagen då det behövdes göra två ingrepp, ett via titthål där de avlägsnar gallblåsan och ett via matstrupen där de med hjälp av en kamera ska få bort stenarna i gallgångarna. Så det var bara att vänta ett dygn till på sjukhuset i cetogandimman/illamåendet dock fick jag nu äta lite vilket inte var helt lätt då allt var oaptiligt i mitt illamående.

Sjukt sliten, spelar spel på Iphonen, facebookar och sover emellanåt. Tack gode gud för Iphonen tror jag hade blivit galen av tristess utan den. Gissa om jag gogglat: gallblåsa, operation, efteråt osv...

Måndag! Operationsdags - sjukt nervös för att sövas, för att vara ÄNNU mera illamående efteråt och att ha ont. Blir lugnad med att jag i förberedande syfte ska få medicin mot ev illamående och att det är en rutinoperation osv...

Får på operationsbordet insprutat sömnmedel i armen och vaknar sen ett antal timmar senare på uppvaket närmare bstämt 17.20 och känner mig oförskämt fräsch! Efter tjugo minuter är jag kissnödig och går då på toaletten med halvkrasst resultat. En kort stund senare går det däremot utmärkt och jag får efter ca 1 timme på uppvaket åka upp på avdelningen igen. Där har den lugna lilla tanten som knappt sagt flaska bytt avdelning så jag är nu helt själv på rummet.

Mår grymt bra mot hur jag tidigare mått även om illamåendet fortfarande spökar i bakgrunden får dock i mig lite mat läs en rostfranska och ett glas saft...

Andreas och mina fina pojkar kommer förbi en sväng och säger hej! Jag blir förstås kvar en natt till då jag inte äter ordentligt ännu.

Pratar i telefon, ser på tv och mår rejält illa vid midnatt sen sover jag till morgonen och läääängtar hem.

Sargad uppblåst mage! Fem hål blev det och magen är som en ballong av gasen de sprutar in under titthålsoperationen för att komma åt bättre.

På tisdagen är mitt enda mål att ÄNTLIGEN få komma hem - de vill inte släppa hem mig om jag inte får behålla maten så jag kämpar med frukost typ fem mariekex och saft, lunch ngn form av fisk och pasta och äter något mot illamåendet. Uppe och går utan problem det gör ont i såren men det är INGENTING mot hur det kändes innan operationen får alvedon och diklofenak mot inflamtion och smärta och det hjälper bra. Under eftermiddagen mår jag såpass okej att jag får lov att fara hem under eftermiddagen (även om illamåendet lurar runt hörnet), uthämtning av recept och sen är vi på väg hem ÄNTLIGEN!!!

Under onsdagen har illamåendet helt försvunnit (reaktion på narkos och cetogan som jag fick en dos av under natten mot tisdag jag kommer då aldrig bli morfinknarkare för jisses vad illa jag mår av allt smärtstillande som innehåller ngt morfinliknande spasmofen/cetogan osv...) och det är GOTT att äta igen! Det sista riktigt besvärligt onda med såren är också borta (det gjorde ont att ta sig från liggande till sittande/stående) och livet är helt fantastiskt!

En parantes är då det besvärliga med att INTE få lyfta sin egen son på 14 dagar, att på onsdagmorgon rullade en grävare in på gården för att gräva in vatten- och avlopp samt planera om hela tomten, att snälla mormor/morfar och farmor fått hjälpa till med barnen massor så Andreas har kunnat slita på gården, att Andreas fick börja med att vab:a sin första arbetsvecka för att jag inte får lyfta osv...

Att INTE ha ont är helt magiskt --- så nu längtar jag till nästa vecka då jag får börja springa igen och lyfta Elias och jobba. Tjoho!

Isak och jag for över till Tomtebo för att hämta hem vår bil. Isak började med att kolla "sin" potatis och att engagera mormor i smultronplockning och ta upp lite potatis!

Lyxliraren ansåg att muggen med smultron bäst intas liggande på rygg på gräsmattan.